2016

Det börjar bli lite av en tradition att bara göra ett inlägg/år. Det gör inget för min del. Inte med tanke på alla sociala medier som finns. Tv2015 var ett år som så många andra år flög förbi. Dock var jag nog mer i nuet än andra år. Det går liksom inte att vara långt borta om man har en liten att ta hand om. Ella föddes 20 januari och livet blev både annorlunda och självklart på samma gång. Jag vet att jag tänkte där och då att man borde hylla modern vid folks födelsedagar. Att vänta och föda barn är bland det farligaste en kvinna kan göra. Men bara för att Ella kom stannade inte livet. Både resor i och utanför landets gränser avklarades. Ella fick mängder av nyfödda kompisar och även en kusin! Mer liv än död i år. Bra! Pip kom på besök från nya Zeeland. Då var bloggen ovärderlig då alla reseanteckningar finns här.
Nu så här i början av 2016 sitter jag, som så många gånger förr, på ett tåg som ska ta mig till min familj. Tåget rullar norrut och snömängden ökar i takt med kilometrarna tåget lägger bakom sig. Vad 2016 har att erbjuda är ännu oklart. Bästa grannarna blir åter våra grannar efter ett år vår var sin sida stan. Jag blir 30, är tillsammans med Lin anmäld till BAMM i höst. Ska även försöka hinna med att se brommapojkarna lira boll. Mellberg har ju blivit tränare.. Däremellan får vi se. Jag hoppas vi ses. 💜

2015

Smällarna och raketerna har knappt tystnat och 2014 har tackat för sig. Ett år som i det stora hela var fantastiskt. Ett år som inte går att sammanfatta med fyra bilder på Facebook om man säger så. Ett år som så många andra innehållit förluster både nära och närmre men också tillskott. Folk föds och de dör som skalle-per sa. Året har också bjudit på resor både utomlands och inom Sverige, största resan är dock bara påbörjad! Jag förbättrade också min tid på Vätternrundan med 70 minuter, trots krasch. Dessutom hade jag 51e tid på tjejvättern! Det kommer med största sannolikhet inte bli någon start i tjejvasan 2015, men det gör inget! Jag har ju redan fixat "riktiga" klassikern så tre mil skidor i mars kan jag vara utan!

Anders, Ebba och jag skickade upp en rislykta straxt efter tolvslaget och så var det ett nytt år.

2015 blir ett spännande år, även om jag inte tar ut nåt i förväg.

2014

Det har blivit ett nytt år, ett nytt år med nya möjligheter. 2014. Sjukt ju! Skidloppet i norge blir inte av, vintern har inte levererat den snömängd som hade varit önskvärd. Dock kunde Patrik åka skidor med sin fot vilket är bra att veta inför framtiden. 

Förra veckan tog vi en veckas semester på Teneriffa. Fantastiskt. Vings Sunprime hotell för alla över 16år, bra grejer det! Att komma bort och bara sola, läsa, träna, äta god mat och umgås. 

I helgen ska jag, Lina och Linda till Globen och köra skiten ur oss. 5-6 pass om dagen. Det blir fint det! på Lördag är det mestadels styrke/corepass inplanerade så träningsvärken lär ju vara rätt närvarande på söndag. Då har jag dock bokat tre danspass så det blir nog bra.

Var på slottsgränd och hade möte med landstingets förhandlingschef idag. blir så trött på allt snack och lite verkstad. Det är väl ingen mening med att jag sitter där på möte om det ändå inte kan göra någon skillnad. Det är ju ändå ute på enheterna det styrs upp sen. Fast det var lite roligt på mitt egna lönesamtal och min chef börjar förklara om lönekriterier osv. Hon har nog ingen koll på att jag är den som ansvarar för lönerevisionen för arbetsterapeuterna på landstinget i Uppis.....

Nu har jag vid två tillfällen rent spontant hört av mig till blivande föräldrar för att höra hur det går och då har ungen precis kommit. lite synsk vad gäller barnafödande kanske jag är. Eller så var det bara tur. 

Grattis Jonas till Judith, nu ska jag hämta tvätten!

Färdig

Jag är en svensk klassiker punkt
Nu är det några veckor sen jag sprang i mål på Lidingö. Vid kyrkviken, på väg till start, hejade jag på Peter och killarna i akele som faktiskt låg riktigt bra med! Trodde aldrig jag skulle komma fram i toakön men med 7 minuter tillgodo var jag färdig med alla förberedelser inför start. Förstta 12 kilometrarna sprang jag med ett leende, så jäkla kul. Sneglade på klockan, inte för fort och inte för långsamt, var övertygad om att väggen skulle komma. helt plötsligt kom skylten 10 km, bara en mil kvar och klockan hade inte slagit två timmar än. ojojoj det här kunde ju bli bra tänkte jag. Mitt hemliga mål inför sommaren var att slå Esbjörns tid men efter 3 veckor med sjukdom så trodde jag inte på det, trots att han väggade, nu fanns det dock en chans! 6 kilometer kvar och benen började bli slitna. jag hade med lite eget godis och tur var kanske det för de där saltgurkorna får mig alltid att vilja kräkas! Dock var det inga torra tråkiga vetebullar utan goda kanelgifflar de bjussade på. halleluja
Efter Grönstabacken kom jag ifatt Anders, han som gjort en svensk klassiker minst 36 gånger. Han har nu obotlig cancer och puttades runt av ett helt crew. starkt jobbat! Hade ju redan i förväg bestämt mig för att gå i de värsta backarna och bra var nog det. Sprang förbi en löpare med kameraman så vem vet kanske hamna jag i tv-rutan så småningom... 4 kilometer innan mål fick jag ont i foten men klart man får lite ont, bara tugga på.
klockan stod på 15.37 när jag sprang in under målskynket vilket gav mig en tid på 2.57, fantastiskt! slog brorsans tid med hästlängder vilket var det enda som där och då kändes helt bra.
Sjukvårdspersonal mötte upp mig men inte för att jag mådde dåligt utan för att Patrik och hans gäng i sjukvårdstältet hade lite att göra.
Frågan är hur de som byggde duschen tänkte, för att komma upp till duscharna fick man bestiga ett hinder på 50 cm, nästan omöjligt efter att man satt sig ner och vilat en stund. Efter duschen hängde jag i det uppvärmda sjukvårdstältet en stund innan Patrik kunde packa ihop och vi rullade över bron och hem.
Jag var klar med klassikern och det kändes skönt även om foten gjorde ont.

Är idag helt återställd och tränar på trots att jag inte har något stort att träna för. Sprang 25manna i helgen och tyckte att min bana, tävlingens näst längsta, var fjantigt kort.

I helgen blir det hallikko i Finland. sen vet jag inte. tjejvättern med mamma är inplanerat och ett långlopp(skidor) i norge men annars så är planerna lösa.
Vi får väl se vad livet har att erbjuda!

33 dar kvar

Eftersom jag hade en sen semester har jag hela sommaren sett fram emot augusti då jag skulle få tid att avverka mil efter mil på nya vägar och på fjället. Dagen innan semester kom det krypande, halsontet. Det stannade några dar, jag tog en extra vilodag, tränade, fick ont i halsen igen, vilade, tränade, ont i halsen, Strepsil och munskölj blev räddningen. Halva semestern hade gått och det var dags att åka till Abisko för att jobba med fjällräven classic. Långa turer på fjället väntade. trodde jag. Snoret tog min näsa och mina bihålor i besittning. Aldrig förr har jag varit så lycklig över nässpray. Även rösten kom och gick lite som den ville. En topptur blev det och en utflykt uppe på fjället samt en sväng till björkliden och tillbaka men ingen riktig kvalité. Min oro inför Lidingöloppet växte och stressen över att få träna på. Samma dag som jag kom hem släppte förkylningen. på måndagen blev det ett kortare sprintpass(om sprint kan vara kortare än kort?) på tisdagen dubbla pass på friskis med core och cirkelfys och på onsdagen lurade jag ut Linda och Lina på 10 km orientering i Nåsten. Var sliten i torsdags och spinningpasset gick segt men jag överlevde. Skulle vil på fredagen men hängde på Saras egenpåhittade Tabata-träning innan lunch 9 minuter med intensiva helkroppsövningar.

Fredagkvällen ägnades åt att fira Hella som firade födelsedagshelg. Tapas på Mamas & Tapas, med fina vänner. mums! Men det stora var igår, igår åkte jag först ut till Lidingövallen, letade mig upp till grönstagärdet och provsprang sista milen på lidingöloppet. Aborrebacken var ju inte så farlig som jag hade tänkt i och med att den är uppdelad i två etapper. Dock har jag redan nu bestämt mig för att gå i Grönstabacken och Karins backe, fy fan alltså... MEN! jag sprang relativt lätt 17 kilometer med 6.05 min i snitt/km vilket jag får vara nöjd med med tacke på den gassande solen och formen.

Testade både banan och de tilltänkta kläderna. kom fram till att jag nog måste köpa mig ett par nya löparskor då jag får lite ont i tårna av de jag har. Eller så behöver jag bara klippa naglarna...

Kvällen avslutades i Tele2arena men Robyn, Winnerbäck och Kent. Det borde vara lag på att man bara får köra hits om spelningen är på 60 min! på golvet framför scen var ljudet jättebra men ryktet säger att de på läktarna inte hade det lika bra. Trist!

Vansbrosimningen

I söndags var det dags för den tredje delen av min klassiker. Den gren jag tränat minst på och den gren jag inte var helt var säker på om jag faktiskt skulle klara, Vanbrosimmet! Tre kilometer i kallt vatten två medströms och sista motströms. ojoj, nervositet, hade aldrig simmat så långt och framförallt inte i öppet vatten. Samåkte dit i bil vilket var väldigt skönt. solen strålade och det var varmt. Vi var två i bilen som startade tidigt och tre som stratade senare. Det var skönt att slippa vara den som väntar på att få starta utan få det gjort. 12.30 då gick starten. Jag startade i startgruppen med rosa badmössor vilket var så klockrent som det kunde bli! Starten gick och de 300 rösa badmössorna strömmade mot vattnet. första reaktionen var att det var helt ok. de första fem simtagen var stressade och det var itne lika ok längre.. Men jag andades, försökte komma in i rytmen, glasögonen var lite på smiskan och det läckte in vatten, skulle jag ha näsklämman eller inte, vad var mest bekvämt? Fick ordning på allt och började sakta crawla mig framåt. Helt plötsligt kom jag in i ett varmare stråk, då kom den stora frågan, har någon framför mig kissat eller varför blev det varmt?
Det satt bojar som var 500 meter som markerade hur långt vi hade simmat, de kom fort. När vi sedan svängde upp motströms blev det kallare och trängre, alla ville simma utmed bryggan. Flera gånger kom jag på mig själv med att simma om och hörde Lindas röst i huvudet " tänk på om det är värt det" Jag tänkte inte, jag bara gjorde, lugnt och metodiskt. höger vänster höger andas om och om igen. lite bröstsim för att slippa bli kittlad på fötterna av någon bakom ibland. sista biten satt det lappar varje 100 meter, det var inte så långt, och där är målet, var det inte längre bort? upp med handen i "kaklet" pep det för mig, eller nån annan? Spelar ingen roll, jag var i mål tiden hade stannat. oj vad konstigt det var att börja gå igen efter att ha simmat. 1.09 blev sluttiden, mycket nöjd med det! även nöjd med vädret, fantastiskt! inte lika nöjd med brännan i pannan efter badmössan, men den försvinner innan nästa sommar.

Nu är det bara Lidingö kvar. Började träna igår genom att springa intervaller för första gången på över två år. Vi var kanske 25 stycken och och jag kände inte en enda men ändå fick de mig att springa fort och alla intervallerna. Tack och bock, jag lär komma fler måndagar!

Turen runt sjön

Jag steg upp supertidigt på fredagen och tog tåget till Linköping. Pappa hade varit förbi på onsdagskvällen och hämtat cykeln så den var redan på plats. Jag drog till Motala och hämtade nummerlappen och bytte starttid från 22.44 till 04.30. Hade trott att de bara skulle ha några få tider att välja på men nej, de hade lediga tider ungefär var annan minut. beslutsångest! Hann också med en fika hemma hos Linda med mage i malmslätt, väldans trevligt!

klockan ringde 02.40. fy fan. kom till Motala vid 04.00, det blåste och var inte helt kul. kom iväg med min grupp. Det var svårare än jag trott att köra i klunga. De körde antingen för snabbt för mig eller för långsamt. Det blåste motvind hela vägen ner till jönköping och backarna mot huskvarna var en besvikelse, hade velat ha många fler! Det var helt fantastiskt att se Brahehus uppe på bergskammen i solen och det var fördjävligt att rulla över kullerstenen i Gränna. Stannade och pratade med Marie-louise i jkpg, annars var det rätt lugnt i stan, passerade där rätt exakt 8.30.

Stannade på mitt första depå-stopp i fagerhult. att vara tjej och ha cykelbyxor med hängslen har sina nackdelar när man snabbt vill gå på toa!

Hittade en kluga från Hisingens CK som ville värva mig. ett skönt gäng och hade jag haft en racercykel och bott i gbg hade jag självklart tackat ja till deras erbjudande! Deras klunga drog förbi Hjo och likaså gjorde jag, straxt därefter skulle de dock ha pissepaus så jag rullade vidare mot karlsborg. man kunde tro att den motvind som varit till jkpg nu blivit medvind men så var det inte riktigt. ibland fick man dock lite extra hjälp framåt. de sista fem milen hade jag så ont i knäna att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta. sista milen återkom krafterna som till en häst som förstår att man är påväg tillbaka till stallet.

slutsats: jag är galet nöjd att jag klarade mig under 12 timmar (11.45) och jag log oftare under vättern än vasaloppet. Bullarna och blåbärssoppan var dessutom godare än vasaloppets! Saltgurkan smakade så sjuktjävlailla! Jag hade mer smärta av vättern och kanske tillät jag mig att  vara tröttare. jag är än så länge frisk och tänker å fortsätta att vara. Tack mamma och pappa för allt i helgen!

Nu är det att ladda om inför vansbro simmet. ska nog till simhallen imorn och försöka crawla lite. gnatt!