För en vecka sedan var det dags för Vasaloppet med stort V, det riktiga, det som varit 89 gånger tidigare och som är 9 mil långt. Jag gjorde det. jag tog mig runt de 9 milen och nu ska ni få höra hur det gick.
Efter att ha krupit fram mot sälen de sista kilometrarna blev jag avsläppt av mamma, pappa och Patrik. Jag hade ingen riktig koll på hur startplatsen såg ut eller vad som väntade mig men med mina många år inom orienteringen löste jag det där fint. Jag fick mitt startkuvert, placerade ut mina skidor och letade upp en toalett. kökökö. Jag är van vid bajamajor och diverse konstiga toaletter men den här tog priset. eller killar som envisas att stå upp och kissa fast det är mörkt, de tar priset. Eller skulle ha stryk.
tjugo minuter innan start var jag redo, solen började gå upp i ryggen och bananen var uppäten. Jag vinkade till helikoptern i hopp om att mina nära och kära skulle se mig, vilket de inte gjorde. vi var ju trots allt ca 15000 som stod där och vinkade.
Starten var töntig och oväntad. helt plötsligt säger speakern "och där gick starten" och efter ca 15 sekunder fick vi i startled 10 åka ca 2 meter. sedan väntan, sen åka två meter och så höll det på så. Fokuset låg på att inte åka på killen framförs skidor. det var först när det blev ett längre stopp jag höjde blicken och såg backen. Eller nej, jag såg ingen backe, jag såg alla ryggar. Det tog minst 1.05 att komma upp för backen. jag var ju 6 minuter ifrån att få starta i 9an men det hade nog inte spelat så stor roll. När vi väl kom upp möttes vi av solen som sen var med oss hela vägen till mora.kom till smågan 35 min innan repet skulle dras (tror jag) och fick lite småpanik. la mycket tid på att saxa mellan spåren för att komma förbi folk. blev ju inte direkt kortare väg. upptäckte innan mångsbodarna att ena gummiplutten på bindningen saknades och att andra satt snett så det blev att stanna till i vallaboden och få det åtgärdat. I Risberg väntade familjen det var kul att få se dem och jag firade detta med mina för dagen enda kopp blåbärssoppa. Drygt tre mil avverkat och jag var pigg men ändå trött. Det var ett jobb som skulle göras. på´t igen. och det gick nedför. hade lämnat in skidorna på intersport city och de hade gjort ett fantastiskt jobb med glidet. Hade nog de bästa skidorna i tävlingen, det var livsfarligt. fick slänga mig för att inte köra på folk som stod och plogade, fick kasta mig mellan långsamma folk som inte hade vett nog att hålla höger, mm. Vid 4e milen började jag få kramp i triceps så då var det bara att stoppa i sig än mer buljong. Generellt kan man säga att all vasaloppsdryck var för utspädd och bullarna för torra. vid 4.5 mil var det inte bara jag som utbrast ett hurra av lycka. hälften kvar, tugga på. här började de inofficiella kontrollerna bli fler och bindningen på vänster skida var trasig igen. Efter att ha sett ett sammandrag vet jag att täten stod mellan spåren och körde. det förklarar varför det var så taight mellan spåren. spåren som knappt fanns. det var smör/socker och det var segt segt segt.Äntligen kom eldris, 9 km kvar och det skulle bara göras. träffade en man boendes i skåne att prata med och vi peppade varandra hela vägen in i mål. marschallerna som lyste upp ingången till mora parken, det var mäktigt. faktiskt glad att jag fick uppleva dessa även om det betydde att solen gått ner. 9.53 blev tiden. målet var under tio timmar så även om jag är nöjd med tiden är jag inte helt nöjd med loppet.
Inte heller så nöjd över att bli sjuk efteråt, feber på kvällarna och hemma från jobbet i två dagar. men till i morgon ska jag vara frisk. det ser min vän cocillana till... Är dock sjukt nöjd över att stöd jag fått inför och under loppet TACK!
Även anmäld till vätternrundan nu, så det är bara att börja peppa mig...
