nu har halva veckan nästan gått. på söndagen kom jag åter igen till stationen där människor möts och skiljs och min känsla är fortfarande delad.. hatkärlek."But love, it’s too hard to break
Love, aint nothing you can take
It’s a little thing we make"
I borås, där jag tillbringade helgen, bjöds det på regn och kärlek, men främst musik. och inte vilken musik som helst utan den kanske bästa musiken just nu. eller nja, men livemusik är alltid grymt och det är najs att återupptäcka och nyupptäcka. Ett av skälen till att jag var där var Bob Hund. bandet man måste se minst en gång innan man dör. att gubbarna börjar bli gamla kan man inte tro när thomas studsar runt på scenen, bygger torn och försöker stagedivea mot säkerhetspersonalens stora förtret.. Och de spelade nästan alla gamla godingar förutom helgen vecka 48, men jag överlever ändå!
På väg hem åkte jag med delar av bandet men även andra band. Det är kul när man hör hur distansförhållandet tär på band, men att det sliter att turnera runt med dem samma. hur vissa är tidsoptimister och andra är familjefädrar som ska vara hemma vid 17 och äta middag med familjen.
nästa vecka har halva tiden på afrika vistelsen gått. jag hoppas sista tiden går lika fort som första, trots att jag inte ska flytta, byta jobb, lära mig hitta i ny stad mm...
till helgen ska jag vara första helgen i uppsala. men jag slipper vara själv. fredrik kommer och leker med mig och tillsammans med joel blir det nog utgång. saknade studentlivet och insparken idag när jag cyklade hem och mötte utklädda varelser och systemetkassar....
