Färdig

Jag är en svensk klassiker punkt
Nu är det några veckor sen jag sprang i mål på Lidingö. Vid kyrkviken, på väg till start, hejade jag på Peter och killarna i akele som faktiskt låg riktigt bra med! Trodde aldrig jag skulle komma fram i toakön men med 7 minuter tillgodo var jag färdig med alla förberedelser inför start. Förstta 12 kilometrarna sprang jag med ett leende, så jäkla kul. Sneglade på klockan, inte för fort och inte för långsamt, var övertygad om att väggen skulle komma. helt plötsligt kom skylten 10 km, bara en mil kvar och klockan hade inte slagit två timmar än. ojojoj det här kunde ju bli bra tänkte jag. Mitt hemliga mål inför sommaren var att slå Esbjörns tid men efter 3 veckor med sjukdom så trodde jag inte på det, trots att han väggade, nu fanns det dock en chans! 6 kilometer kvar och benen började bli slitna. jag hade med lite eget godis och tur var kanske det för de där saltgurkorna får mig alltid att vilja kräkas! Dock var det inga torra tråkiga vetebullar utan goda kanelgifflar de bjussade på. halleluja
Efter Grönstabacken kom jag ifatt Anders, han som gjort en svensk klassiker minst 36 gånger. Han har nu obotlig cancer och puttades runt av ett helt crew. starkt jobbat! Hade ju redan i förväg bestämt mig för att gå i de värsta backarna och bra var nog det. Sprang förbi en löpare med kameraman så vem vet kanske hamna jag i tv-rutan så småningom... 4 kilometer innan mål fick jag ont i foten men klart man får lite ont, bara tugga på.
klockan stod på 15.37 när jag sprang in under målskynket vilket gav mig en tid på 2.57, fantastiskt! slog brorsans tid med hästlängder vilket var det enda som där och då kändes helt bra.
Sjukvårdspersonal mötte upp mig men inte för att jag mådde dåligt utan för att Patrik och hans gäng i sjukvårdstältet hade lite att göra.
Frågan är hur de som byggde duschen tänkte, för att komma upp till duscharna fick man bestiga ett hinder på 50 cm, nästan omöjligt efter att man satt sig ner och vilat en stund. Efter duschen hängde jag i det uppvärmda sjukvårdstältet en stund innan Patrik kunde packa ihop och vi rullade över bron och hem.
Jag var klar med klassikern och det kändes skönt även om foten gjorde ont.

Är idag helt återställd och tränar på trots att jag inte har något stort att träna för. Sprang 25manna i helgen och tyckte att min bana, tävlingens näst längsta, var fjantigt kort.

I helgen blir det hallikko i Finland. sen vet jag inte. tjejvättern med mamma är inplanerat och ett långlopp(skidor) i norge men annars så är planerna lösa.
Vi får väl se vad livet har att erbjuda!

33 dar kvar

Eftersom jag hade en sen semester har jag hela sommaren sett fram emot augusti då jag skulle få tid att avverka mil efter mil på nya vägar och på fjället. Dagen innan semester kom det krypande, halsontet. Det stannade några dar, jag tog en extra vilodag, tränade, fick ont i halsen igen, vilade, tränade, ont i halsen, Strepsil och munskölj blev räddningen. Halva semestern hade gått och det var dags att åka till Abisko för att jobba med fjällräven classic. Långa turer på fjället väntade. trodde jag. Snoret tog min näsa och mina bihålor i besittning. Aldrig förr har jag varit så lycklig över nässpray. Även rösten kom och gick lite som den ville. En topptur blev det och en utflykt uppe på fjället samt en sväng till björkliden och tillbaka men ingen riktig kvalité. Min oro inför Lidingöloppet växte och stressen över att få träna på. Samma dag som jag kom hem släppte förkylningen. på måndagen blev det ett kortare sprintpass(om sprint kan vara kortare än kort?) på tisdagen dubbla pass på friskis med core och cirkelfys och på onsdagen lurade jag ut Linda och Lina på 10 km orientering i Nåsten. Var sliten i torsdags och spinningpasset gick segt men jag överlevde. Skulle vil på fredagen men hängde på Saras egenpåhittade Tabata-träning innan lunch 9 minuter med intensiva helkroppsövningar.

Fredagkvällen ägnades åt att fira Hella som firade födelsedagshelg. Tapas på Mamas & Tapas, med fina vänner. mums! Men det stora var igår, igår åkte jag först ut till Lidingövallen, letade mig upp till grönstagärdet och provsprang sista milen på lidingöloppet. Aborrebacken var ju inte så farlig som jag hade tänkt i och med att den är uppdelad i två etapper. Dock har jag redan nu bestämt mig för att gå i Grönstabacken och Karins backe, fy fan alltså... MEN! jag sprang relativt lätt 17 kilometer med 6.05 min i snitt/km vilket jag får vara nöjd med med tacke på den gassande solen och formen.

Testade både banan och de tilltänkta kläderna. kom fram till att jag nog måste köpa mig ett par nya löparskor då jag får lite ont i tårna av de jag har. Eller så behöver jag bara klippa naglarna...

Kvällen avslutades i Tele2arena men Robyn, Winnerbäck och Kent. Det borde vara lag på att man bara får köra hits om spelningen är på 60 min! på golvet framför scen var ljudet jättebra men ryktet säger att de på läktarna inte hade det lika bra. Trist!

Vansbrosimningen

I söndags var det dags för den tredje delen av min klassiker. Den gren jag tränat minst på och den gren jag inte var helt var säker på om jag faktiskt skulle klara, Vanbrosimmet! Tre kilometer i kallt vatten två medströms och sista motströms. ojoj, nervositet, hade aldrig simmat så långt och framförallt inte i öppet vatten. Samåkte dit i bil vilket var väldigt skönt. solen strålade och det var varmt. Vi var två i bilen som startade tidigt och tre som stratade senare. Det var skönt att slippa vara den som väntar på att få starta utan få det gjort. 12.30 då gick starten. Jag startade i startgruppen med rosa badmössor vilket var så klockrent som det kunde bli! Starten gick och de 300 rösa badmössorna strömmade mot vattnet. första reaktionen var att det var helt ok. de första fem simtagen var stressade och det var itne lika ok längre.. Men jag andades, försökte komma in i rytmen, glasögonen var lite på smiskan och det läckte in vatten, skulle jag ha näsklämman eller inte, vad var mest bekvämt? Fick ordning på allt och började sakta crawla mig framåt. Helt plötsligt kom jag in i ett varmare stråk, då kom den stora frågan, har någon framför mig kissat eller varför blev det varmt?
Det satt bojar som var 500 meter som markerade hur långt vi hade simmat, de kom fort. När vi sedan svängde upp motströms blev det kallare och trängre, alla ville simma utmed bryggan. Flera gånger kom jag på mig själv med att simma om och hörde Lindas röst i huvudet " tänk på om det är värt det" Jag tänkte inte, jag bara gjorde, lugnt och metodiskt. höger vänster höger andas om och om igen. lite bröstsim för att slippa bli kittlad på fötterna av någon bakom ibland. sista biten satt det lappar varje 100 meter, det var inte så långt, och där är målet, var det inte längre bort? upp med handen i "kaklet" pep det för mig, eller nån annan? Spelar ingen roll, jag var i mål tiden hade stannat. oj vad konstigt det var att börja gå igen efter att ha simmat. 1.09 blev sluttiden, mycket nöjd med det! även nöjd med vädret, fantastiskt! inte lika nöjd med brännan i pannan efter badmössan, men den försvinner innan nästa sommar.

Nu är det bara Lidingö kvar. Började träna igår genom att springa intervaller för första gången på över två år. Vi var kanske 25 stycken och och jag kände inte en enda men ändå fick de mig att springa fort och alla intervallerna. Tack och bock, jag lär komma fler måndagar!

Turen runt sjön

Jag steg upp supertidigt på fredagen och tog tåget till Linköping. Pappa hade varit förbi på onsdagskvällen och hämtat cykeln så den var redan på plats. Jag drog till Motala och hämtade nummerlappen och bytte starttid från 22.44 till 04.30. Hade trott att de bara skulle ha några få tider att välja på men nej, de hade lediga tider ungefär var annan minut. beslutsångest! Hann också med en fika hemma hos Linda med mage i malmslätt, väldans trevligt!

klockan ringde 02.40. fy fan. kom till Motala vid 04.00, det blåste och var inte helt kul. kom iväg med min grupp. Det var svårare än jag trott att köra i klunga. De körde antingen för snabbt för mig eller för långsamt. Det blåste motvind hela vägen ner till jönköping och backarna mot huskvarna var en besvikelse, hade velat ha många fler! Det var helt fantastiskt att se Brahehus uppe på bergskammen i solen och det var fördjävligt att rulla över kullerstenen i Gränna. Stannade och pratade med Marie-louise i jkpg, annars var det rätt lugnt i stan, passerade där rätt exakt 8.30.

Stannade på mitt första depå-stopp i fagerhult. att vara tjej och ha cykelbyxor med hängslen har sina nackdelar när man snabbt vill gå på toa!

Hittade en kluga från Hisingens CK som ville värva mig. ett skönt gäng och hade jag haft en racercykel och bott i gbg hade jag självklart tackat ja till deras erbjudande! Deras klunga drog förbi Hjo och likaså gjorde jag, straxt därefter skulle de dock ha pissepaus så jag rullade vidare mot karlsborg. man kunde tro att den motvind som varit till jkpg nu blivit medvind men så var det inte riktigt. ibland fick man dock lite extra hjälp framåt. de sista fem milen hade jag så ont i knäna att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta. sista milen återkom krafterna som till en häst som förstår att man är påväg tillbaka till stallet.

slutsats: jag är galet nöjd att jag klarade mig under 12 timmar (11.45) och jag log oftare under vättern än vasaloppet. Bullarna och blåbärssoppan var dessutom godare än vasaloppets! Saltgurkan smakade så sjuktjävlailla! Jag hade mer smärta av vättern och kanske tillät jag mig att  vara tröttare. jag är än så länge frisk och tänker å fortsätta att vara. Tack mamma och pappa för allt i helgen!

Nu är det att ladda om inför vansbro simmet. ska nog till simhallen imorn och försöka crawla lite. gnatt!

Juni 2013

Det är snart mitten av Juni, på fredag/lördag är det dags för Vätternrundan. Idag drog Patrik till Gotland och kommer tillbaka i 1 september. Det är ett tag tills dess. Redan när jag kom tillbaka till stationen i Uppsala kände jag att något saknades och fattades. Det kommer bli en lång sommar.. Jag gör mitt bästa för att få tiden att gå, är redan uppbokad alla helger fram till September och jag kommer försöka träna och jobba bort vardagarna. Bara knäna håller så kommer jag nog vara i bra form till Lidingöloppet.

Är lite mindre nervös inför vättern idag än igår. kunde köra hårt på dagens spinningpass utan att bli alltför trött eller få ont i knät. Fint sa fisken!

rundan runt vättern..

Det börjar bli dags för att cykla runt den stora pölen. 30 mil. Hade känt mig mycket mer lugn och haft större självförtroende om inte nedre, inre lårmuskeln börjat bråka. Har antagligen cyklat på för hög växel i för många backar... Den här veckan är livet fullt så hinner knappt träna, kanske muskeln blir glad över men jag blir mest stressad. bara en helg kvar sen smäller det. Dessutom nojjar jag över vilken starttid jag ska ha. Den jag fått 23.40 eller försöka byta till morgonen. Allt beror ju på vädret. sen är jag lite orolig för hur jag ska få ner cykeln. Tänkte köpa en transportväska på Biltema men har insett att den nog är för liten.. Får kanske bli massagebänksväskan trots allt.

Tre veckor efter vättern är det dags för vansbro. Har ännu inte simmat en meter i år men har bokat in midsommar på ljuserö så jag får några meter i armarna...

Ser fram emot att få börja träna inför Lidingö. ska bli så gött att springa lite. Hoppas dum-knät håller bara...

Vasaloppet, en vecka senare

För en vecka sedan var det dags för Vasaloppet med stort V, det riktiga, det som varit 89 gånger tidigare och som är 9 mil långt. Jag gjorde det. jag tog mig runt de 9 milen och nu ska ni få höra hur det gick.
Efter att ha krupit fram mot sälen de sista kilometrarna blev jag avsläppt av mamma, pappa och Patrik. Jag hade ingen riktig koll på hur startplatsen såg ut eller vad som väntade mig men med mina många år inom orienteringen löste jag det där fint. Jag fick mitt startkuvert, placerade ut mina skidor och letade upp en toalett. kökökö. Jag är van vid bajamajor och diverse konstiga toaletter men den här tog priset. eller killar som envisas att stå upp och kissa fast det är mörkt, de tar priset. Eller skulle ha stryk.

tjugo minuter innan start var jag redo, solen började gå upp i ryggen och bananen var uppäten.  Jag vinkade till helikoptern i hopp om att mina nära och kära skulle se mig, vilket de inte gjorde. vi var ju trots allt ca 15000 som stod där och vinkade.

Starten var töntig och oväntad. helt plötsligt säger speakern "och där gick starten" och efter ca 15 sekunder fick vi i startled 10 åka ca 2 meter. sedan väntan, sen åka två meter och så höll det på så. Fokuset låg på att inte åka på killen framförs skidor. det var först när det blev ett längre stopp jag höjde blicken och såg backen. Eller nej, jag såg ingen backe, jag såg alla ryggar. Det tog minst 1.05 att komma upp för backen. jag var ju 6 minuter ifrån att få starta i 9an men det hade nog inte spelat så stor roll. När vi väl kom upp möttes vi av solen som sen var med oss hela vägen till mora.kom till smågan 35 min innan repet skulle dras (tror jag) och fick lite småpanik. la mycket tid på att saxa mellan spåren för att komma förbi folk. blev ju inte direkt kortare väg. upptäckte innan mångsbodarna att ena gummiplutten på bindningen saknades och att andra satt snett så det blev att stanna till i vallaboden och få det åtgärdat. I Risberg väntade familjen det var kul att få se dem och jag firade detta med mina för dagen enda kopp blåbärssoppa. Drygt tre mil avverkat och jag var pigg men ändå trött. Det var ett jobb som skulle göras. på´t igen. och det gick nedför. hade lämnat in skidorna på intersport city och de hade gjort ett fantastiskt jobb med glidet. Hade nog de bästa skidorna i tävlingen, det var livsfarligt. fick slänga mig för att inte köra på folk som stod och plogade, fick kasta mig mellan långsamma folk som inte hade vett nog att hålla höger, mm. Vid 4e milen började jag få kramp i triceps så då var det bara att stoppa i sig än mer buljong. Generellt kan man säga att all vasaloppsdryck var för utspädd och bullarna för torra. vid 4.5 mil var det inte bara jag som utbrast ett hurra av lycka. hälften kvar, tugga på. här började de inofficiella kontrollerna bli fler och bindningen på vänster skida var trasig igen. Efter att ha sett ett sammandrag vet jag att täten stod mellan spåren och körde. det förklarar varför det var så taight mellan spåren. spåren som knappt fanns. det var smör/socker och det var segt segt segt.Äntligen kom eldris, 9 km kvar och det skulle bara göras. träffade en man boendes i skåne att prata med och vi peppade varandra hela vägen in i mål. marschallerna som lyste upp ingången till mora parken, det var mäktigt. faktiskt glad att jag fick uppleva dessa även om det betydde att solen gått ner. 9.53 blev tiden. målet var under tio timmar så även om jag är nöjd med tiden är jag inte helt nöjd med loppet.

Inte heller så nöjd över att bli sjuk efteråt, feber på kvällarna och hemma från jobbet i två dagar. men till i morgon ska jag vara frisk. det ser min vän cocillana till... Är dock sjukt nöjd över att stöd jag fått inför och under loppet TACK!
Även anmäld till vätternrundan nu, så det är bara att börja peppa mig...