jag och nemi är verkligen lika...
Det är därför som jag inte kan slänga något..
jag kan inte gå. eller jo, men det gör ont.. hur ska det här sluta??
Var på bio med anna igår. det var trevligt men ibland blir man fundersam över hur stark slumpen kan vara... så typiskt liksom.. Jag älskar förutsägbara filmer som slutar lyckligt. för man känner alltid igen sig. det konstiga är att livet inte är så. så vad är det man känner igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar