Vansbrosimningen

I söndags var det dags för den tredje delen av min klassiker. Den gren jag tränat minst på och den gren jag inte var helt var säker på om jag faktiskt skulle klara, Vanbrosimmet! Tre kilometer i kallt vatten två medströms och sista motströms. ojoj, nervositet, hade aldrig simmat så långt och framförallt inte i öppet vatten. Samåkte dit i bil vilket var väldigt skönt. solen strålade och det var varmt. Vi var två i bilen som startade tidigt och tre som stratade senare. Det var skönt att slippa vara den som väntar på att få starta utan få det gjort. 12.30 då gick starten. Jag startade i startgruppen med rosa badmössor vilket var så klockrent som det kunde bli! Starten gick och de 300 rösa badmössorna strömmade mot vattnet. första reaktionen var att det var helt ok. de första fem simtagen var stressade och det var itne lika ok längre.. Men jag andades, försökte komma in i rytmen, glasögonen var lite på smiskan och det läckte in vatten, skulle jag ha näsklämman eller inte, vad var mest bekvämt? Fick ordning på allt och började sakta crawla mig framåt. Helt plötsligt kom jag in i ett varmare stråk, då kom den stora frågan, har någon framför mig kissat eller varför blev det varmt?
Det satt bojar som var 500 meter som markerade hur långt vi hade simmat, de kom fort. När vi sedan svängde upp motströms blev det kallare och trängre, alla ville simma utmed bryggan. Flera gånger kom jag på mig själv med att simma om och hörde Lindas röst i huvudet " tänk på om det är värt det" Jag tänkte inte, jag bara gjorde, lugnt och metodiskt. höger vänster höger andas om och om igen. lite bröstsim för att slippa bli kittlad på fötterna av någon bakom ibland. sista biten satt det lappar varje 100 meter, det var inte så långt, och där är målet, var det inte längre bort? upp med handen i "kaklet" pep det för mig, eller nån annan? Spelar ingen roll, jag var i mål tiden hade stannat. oj vad konstigt det var att börja gå igen efter att ha simmat. 1.09 blev sluttiden, mycket nöjd med det! även nöjd med vädret, fantastiskt! inte lika nöjd med brännan i pannan efter badmössan, men den försvinner innan nästa sommar.

Nu är det bara Lidingö kvar. Började träna igår genom att springa intervaller för första gången på över två år. Vi var kanske 25 stycken och och jag kände inte en enda men ändå fick de mig att springa fort och alla intervallerna. Tack och bock, jag lär komma fler måndagar!