Linköping kan vara en rätt destruktiv stad har jag kommit på, man kommer aldrig riktigt ifrån det gamla när man är här. alla minnen finns kvar och kommer tillbaks, man ser människor på stan som fortfarande är fast där de var innan man ens började på gymnasiet. Nä, här kommer jag nog inte bosätta mig för all framtid... Men det är ju en rätt bra stad ändå, Maria finns ju här, och de andra tjejerna och pojkarna, alex och valla finns, och allt det där väger upp. Men som sagt, lite destruktiv är den... men nu ska det ändras! Ska ner till biblioteket och betala min skuld på tio kronor som jag haft i ungefär, fem år sådär, det är en början. och jag lär ju bara få telefonsamtal som jag tycker om idag också, och säkert hela veckan ut. Det är sjukt egentligen. tre år och nio månader och sen bara tysssssstnad....
och eftersom staden är så destruktiv ska jag och Lin se på samma film som vi alltid såg på när vi var yngre, drömprinsen, sagan om Em.. eller vad den nu hette... hoppas att de har kvar den..
En sån här stöttande far vill jag också gifta mig med!:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar