Igår fick jag ett sms av kajsa där det stod 37 timmar till avfärd! numera är det bara 24 timmar...
iaf just när jag fått smset hade jag kramat tre av mina vänner hejdå, de första två, jasse och Lina kunde jag ändå behärska mig, men sen kom jag till Jenny. min bästaste Jenny, och när hon brast ut i gråt, grät jag också. men vi ses ju snart igen, även om det inte känns som så just nu. Jag har gråtit tillräckligt över att jag kommer sakna folk nu gäller det att se framåt.
Håller lite smått på att försöka övertala kajsa att dra till Fiji ska kolla upp om man behöver visum och sånt där nu...
puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar